En klocka ringer, små barnfötter drar sig sakta över ett morgonkallt golv. Trassligt hår borstas varsamt men effektivt medan frukosten äts i ett sömnigt tempo. Solstrålarna dansar på väggen och dörren smäller igen bakom barnet som springer till skolan. Det är inte mycket som skiljer en morgon i Oslo från en morgon i ett slitet kvarter i Buenos Aires.
För barnen i Norge följs skoldagen ofta av aktiviteter, läxor, en smörgås och oskyldig lek med vänner - men där försvinner likheterna.
- Vi ser att byggandet av olika typer av samlingshus i områden med stora sociala eller ekonomiska utmaningar skapar möjligheter för hela samhällen att förändra karaktär över tid. När barn i fattigare bostadsområden kommer hem från skolan är de ofta ensamma och har lite eller inget att göra. Detta utnyttjas snabbt av kriminella, och rekryteringen till gäng eller drogmissbruk börjar redan på vägen hem från skolan.
Ecomoyo dagis i Kenya. © Arkitekter Utan Gränser
Quique Bayarri är en av de många arkitekter som bidrar till den ideella organisationen Arkitekter Utan Gränser. Han berättar hur en byggnad för 500 000 kronor påverkar vardagen för över 1 000 barn! - Det är 700 familjer som kanske undviker stora bekymmer med ett liv under gängens och de kriminellas inflytande. Det skapar tryggare ramar och ett närmare samhälle där barn och vuxna tillsammans bygger upp en bra miljö!
Och just det är en mycket viktig poäng: – Vi kommer inte till ett område med färdiga ritningar i handen och en rad bulldozrar och byggmaskiner, absolut inte! Vi lägger mycket tid på att lära känna de som ska använda byggnaden. Vi anlitar lokala arkitekter som står för merparten av ritningarna och arbetar med lokala myndigheter och alla andra instanser vi behöver samarbeta med. Quique är kristallklar med att de inte kan lyckas om projekten styrs från kontoret i Arkitekternas Hus på Josefines gate, utan måste ledas av de som faktiskt ska leva i, kring och med byggnaderna som de hjälper till att resa över hela världen.
Arkitekter Utan Gränser arbetar främst i områden där de mest grundläggande behoven redan är tillgodosedda. – Våra projekt ska inte i första hand förhindra död. Vi arbetar långsiktigt med målet att förbättra livskvaliteten genom byggnader som bidrar till att skapa ett bra samhälle. Ofta handlar det om ganska små åtgärder, men de gör en enorm skillnad för väldigt många. Man kan säga att vi använder arkitektur som en social katalysator för att skapa tryggare ramar.
Skola och kvinnocenter i Etiopien © Arkitekter Utan Gränser
Förutom användarinvolvering är AUG även engagerade i att använda lokala material och se till att byggnaderna passar in i den kultur där de ska stå. – Det kan vara så att vi ser att det skulle vara betydligt billigare att bygga i trä än till exempel tegel, men att träet då måste hämtas från en plats långt borta. Om det då är så att det produceras tegel i byn där vi ska bygga, så bygger vi med det. Inte bara ger det ägarskap, utan det skapar också arbetstillfällen och bättre villkor för kanske tre familjer under lång tid. Då har vi bidragit till att kanske 30 människor får en tryggare vardagsekonomi. Det är social hållbarhet i praktiken.
Och så tänker de – hela tiden. Quique och hans kollegor arbetar oavbrutet med att hitta bra lösningar och skaffa medel för att finansiera varje projekt. – Att vi nu har fått ett samarbete med Nordic BIM Group som ger oss tillgång till Archicad är bara ett av många bra avtal vi har fått till de senaste åren. Det gör det enklare för oss att arbeta både internt och internationellt. Att företag ser nyttan av vårt arbete och bidrar med sponsring eller donationer är helt avgörande för att vi ska kunna fortsätta.
Och det känns självklart också som ett erkännande av alla de frivilliga timmar som de över 70 engagerade arkitekterna har lagt ner på detta under de senaste åren.
Ett välförtjänt erkännande för ett projekt som vi på Nordic BIM Group är stolta över att bidra till!